Gropgarvning

Allmänt om gropgarvning

En typ av vegetabilisk garvning är att garva läder i grop, eller “grytor”. Det är en metod där ett stystem av “gropar” byggs upp och garvämnena är vegetabiliska extrakt så som frukter. bark eller trä. Metoden är gammal och används idag främst för tunga kohudar för att få det till ett fast läder som håller länge.

Arbetssteg i gropgarvning

Att garva i gropar är en av de äldsta formerna av vegetabilisk garvning. Den kännetecknas i och med den långa processtiden samt att vätskan i kärlen (groparna) är relativt svag. Processen är uppdelad i 3 stycken faser.

Färgning

Ett garveri som arbetar med gropmetoden har ofta ett stort system uppbyggt med mellan 6 till 18 gropar som alla är fyllda med olika starka garvämneblandningar. I den sista av groparna finns den färgblandning som ger bästa resultat, medan den första är den med “svagast” lösning. Skinnet förflyttas från den första gropen till den sista. Tiden ett skinn behandlas i denna första fas varierar, men kan vara i flera veckor..

Nedsänkning

I den andra fasen, som kallas “nedsänkning” sänks skinnen ner i en grop och förblir där flera månader. Där ligger de på hög ovanpå en ställning i trä. Varje enskild hud täcks med ett vegetabiliskt garvämne innan allting nedsänks. Slutligen täcks allt med ett lager träflis eller bark.

I sista fasen placeras de behandlade hudarna i tomma gropar. De täcks ännu en gång med flis och först efteråt hälls en garvvätska över det hela. Det täckande träskiktet gör det hela relativt lufttätt. Lädret är tillräckligt garvat när det har en jämn, brun ton.

Källor (22.11.2018):

• spektrum(punkt)de/lexikon/chemie/gerberei/3666

• manufactum(punkt)de/gerbverfahren-c199663/

• lederpedia(punkt)de/lederherstellung/gerbung/pflanzliche_gerbung_gerbverfahren_und_durchfuehrung