Torka läder

Att torka läder

Det finns många viktiga aspekter att tänka på vid torkning av läder, till exempel tiden. Kortare torktider ökar energikostnaderna, för långa torktider kan ta upp för mycket tid som garveriet inte har. Eftersom läder vanligtvis säljs efter storlek eller yta måste du också ta hänsyn till typen av torkning. Om du använder fel typ av torkning kan det förändra lädret. Hudarna torkas maximalt två gånger i garveriet. Lufttorkning, högfrekvent torkning, torkmangling och spikning är exempel på några av de metoder som används

Luftorkning

Lufttorkning är mycket arbetsintensiv, men också billig, eftersom skinnen läggs på golvet med köttsidan uppåt i den ljusa solen eller sträcks i en slags ram. När djurhudarna stärcks på detta sätt minskar det risken för att de ska krympa.
Denna metod användes redan av ursprungsamerikanerna för lädertillverkning. Rep flätas då genom hål i kanten av hudarna.

Torkmangla

När läder ska torkmanglas dras de nyfärgade skinnen genom valsar, det hela kan liknas vid att mangla lakan. Valsarna är belagda med filt på insidan så att skinnet inte skadas. Under denna process pressas ca 35% - 50% av fukten ut. Detta sparar mycket tid och kräver mindre arbete av den fortsatta torkningen.

Högfrekvent torkning

Med detta alternativ kan vattenhalten reduceras till önskad nivå. De mekaniskt avvattnade (redan något torkade) lädren förs in i ett fält med höga frekvenser via ett bandtransportsystem. Lädret värms upp och vattnet avdunstar. Eftersom energiåtgången är mycket hög och de elektromagnetiska systemen ofta störs, används denna metod mycket sällan.

Klistertorkning

Pastingtorkning kallas även limtorkning eller klistertorkning, eftersom skinnen huvudsakligen klistras på glasskivor. Som klister används t.ex. stärkelse eller en cellulosaprodukt. Detta löser sig bra i vatten och absorberas inte djupt i lädret. Genom att limma fast skinnet skapas en spänning, så att det inte kan dra ihop sig vid torkning. Glasplattorna med de klistrade hudarna placeras sedan i en torktunnel med kontrollerad temperatur och luftcirkulation. Där torkar lädret på några timmar. Denna torkning är tidsefficient och lädret blir slätt på grund av spänningen. Tyvärr är det kvarvarande limmet en stor nackdel och måste beaktas vid vidare bearbetning, vilket är anledningen till att inte alla typer av läder kan användas för denna typ av torkning.

Vakuumtorkning

Vid denna typ av torkning avdunstar vattnet vid lågt tryck och låg temperatur, vilket kräver mindre värme och tid. Hudarna placeras i en vakuumtork med narvsidan mot uppvärmda metallytor. På så sätt går vätskan mot köttsidan och de återstående fetterna absorberas i huden från narvsidan. Här är arbetsinsatsen för personal mycket mindre, eftersom skinnen hålls fast på metallplattan utan lim eller häftklamrar.

Hängande torkning

Hudarna torkas så smidigt som möjligt, fritt hängande på krokar eller över stolpar vid normal rumstemperatur och eventuellt med ökad luftrörelse. Denna metod är särskilt lämplig för tunna hudar, eftersom torkningen tar mycket lång tid. Hängning orsakar stor deformeringen av lädret, vilket senare måste åtgärdas.

Spikning eller spänning

Vid denna metod hålls skinnet fast på en perforerad metallplatta eller på ett trägaller med spikar eller häftklamrar. Detta ger ett slätt läder och gör att vattnet kan avdunsta från narv- och köttsidan. Lädret torkar vid 50-60 °C i 8-10 timmar.

Källor (22.01.2019):

• leder-info(punkt)de/index.php/Trocknen
• lederpedia(punkt)de/lederherstellung/trocknung/trocknung
• softart-leder-shop(punkt)de/btc/leder-lexikon/begriff/trocknen