Garvning

Att garva läder ur ett historiskt perspektiv

Ända sedan början av människans historia så har restprodukter från de djur som jagats tagits till vara på. Så har djurhudar fått agera allt från tältduk och skyddskläder till remmar eller väskor. Ursprungligen behandlades djurhuden genom att torkas och rökas. Någon gång började man att använda sig av fetter för att impregnera huden vilket gjorde den mjukare. Än idag är används fett vid behandling av läder. Under medeltiden var hantverket garvning vida utbrett, dock betraktades det som ett smutsigt och lågt ansenligt yrke. En stor grund till det att hantverket hade så dåligt rykte var de konserveringsmetoder som användes, vilket ofta var avföring och urin. Den påfrestande lukten gjorde att garverier ofta befann sig i utkanten av staden eller till och med i egna kvarter. De som jobbade med att garva läder kunde även efter mindre skador snabbt drabbas av allvarliga sjukdomar, som mjältbrand eller liknande.

Geschichte Gerbung

Allmänt om garvning

Idag är garvningen ett av de viktigaste, och kanske mest bekanta, stegen inom läderframställning. Med hjälp av garvämnen kan djurskinn bevaras på lång sikt. Det främsta målen med garvningen är att göra lädret mjukt samt hållbart. Skinnet, som till ⅓ består av proteiner, skulle annars bli hårt och sprött. Garvämnen ser till att proteintrådarna förblir flexibla och samtidigt långsiktigt stabila. Ytterligare fördelar med garvning är att lädret skyddas från att brytas ned av mikroorganismer samt att det löper mindre risk att svullna i fall av väta.

Gerbung Allgemein

Olika typer av garvning

I garverier förbereds djurhudarna för vidare behandling och för slutgiltigt ändamål. Olika typer av skinn garvas med olika metoder. Användningsområde för lädret spelar också roll för garvningen. De tre främsta typerna av garvning är kromgarvning (läder för kläder, skor) vegetabilisk garvning (skärp, sulor och ridläder) samt syntetisk garvning, även kallad trangarvning eller fettgarvning (chamois, traditionellt läder). För att uppnå olika specifika egenskaper kan dessa typer av garvning kombineras, då kallas det för kombinationsgarvning eller blandad garvning.

Gerbung Arten Fassgerbung

Färg på det garvade lädret

För dekorativa skinn (som fårskinsfällar eller andra fällar) används ytterligare en garvningsmetod kallad vitgarvning eller alaungarvning. Namnet antyder att det är alaun (aluminiumsulfat) som är ett av garvämnena för denna typ av garvning. Ett annat är vanligt koksalt. Efter denna typ av garvning blir lädersidan vit och bör sedan ej tvättas, då garvämnen kan tvättas ur.

Färgen på lädersidan är för övrigt något som kan känneteckna vilken typ av garvning som använts. Kromgarvning färgar lädret silvergrått, trangarvning ger en gulaktig färg medan vegetabilisk garvning gör att lädret blir brunt. Om lädrets färg ändras efter garvningen går det att färga igen med kemiska eller naturliga metoder.

Leder Gerbung Verarbeitung Färbung

Innan och efter garvning

För att förbereda djurskinnen på bästa möjliga sätt innan garvningen är följande steg viktiga:
förkonservering, mjukgöring, askning, depilering, uppdelning av hudskiten, avkalkning samt betning.
Efter garvningen behandlas lädret i följande processer:
neutraliseringsbad, torkmangling, vikning, efterfärgning, fettning, torkning, sträckning, vidare mjukgöring samt eventuellt fodring.

Källor (05.11.2018):